Alex

För det mesta när man träffar nya människor är det lite saker man liksom checkar av för att få ett grepp om personen. En fråga som brukar komma ganska snabbt är "Jaha, och vad gör sysslar du med då?" och mitt svar har varit detsamma i lite mer än 3 år: "Tja, jag pluggar till lärare". Svaren jag brukar få på det skiljer sig lite men det brukar låta ungefär såhär: "Ööööh. Okej. Varför det?".

 

Vad är det för attityd egentligen? Alla har gått i skolan. Alla har haft flera olika sorters lärare. Alla har lärt sig mycket i skolan, och väldigt mycket på grund av läraren som faktiskt stod där framme vid tavlan. Varför är det så konstigt att någon faktiskt vill bli lärare? Är det så hemskt? Nej. Är eleverna så hemska? Nej (ibland). Är lönen verkligen så hemsk? Nej, lönen är verkligen inte så hemsk även om det självklart finns plats för förbättring (som med allt annat). Är lärare hemska? Nej. Är skolan en hemsk plats? Nej, inte det heller.

 

 

 

Jo. Fram tills att jag gick på gymnasiet hade jag väldigt få lärare som jag faktiskt tyckte om. För det är också viktigt! Det handlar inte enbart om att läraren kan det hen snackar om, utan andra saker ska stämma också. Sedan så var jag en grovt omotvierad elev vilket egentligen kan ha bidragit till den dåliga relationen jag hade med lärare när jag gick på högstadiet. Men det var lite som att de liksom hade gett upp. Jag kände väldigt sällan att någon trodde på mig och att lärarna inte förväntade sig så mycket av mig. Det sänker motivationen till skolarbete rätt så rejält. Och det för mig vidare till min första anledning till varför jag ville bli lärare från första början. Jag ville vara den som trodde på någon när kanske inte någon annan gjorde det. Eftersom att jag vet att det betyder himla mycket.

 

Den anledningen bär jag fortfarande med mig såklart, men min största anledning nu för tiden till mitt val av yrke är kort och gott: Det är roligt! Jag tycker verkligen det är kul. Med lektionsplanering, att undervisa, att träffa barn&ungdomar och att vara mitt i där allt händer! 

 

 

Det är därför jag vill bli lärare, för allt det där och mycket mer men som vi kanske tar en annan gång. Tjing!